Mitt namn är Maria Ottosson. Jag är född 1974 men fick vackert vänta tills jag blev 12 år med att få min första kanin. Där emot har jag sedan 1985 tillbringat större delen av min fritid i parkleken Rådsparken i Huddinge. Först som djurklubbsmedlem och när jag fyllt 17 år fick jag även jobba extra där på somrarna. Utöver kaninerna fanns även mycket andra djur där (får, getter, åsnor, höns, minigrisar, marsvin och katter). Det var också där som jag köpte min första kanin. Petra var en madagascar färgad korsningskanin med uppåt öron. Efter ett antal månader i min ägo skulle vi på en kelkaninutställning. Där upptäckte domaren att Petra faktiskt var en Petter. Dock tyckte jag att namnet Herman passade bättre. Tyvärr blev Herman endast 2 år gammal då tumörer på käkbenet satte stopp för hans framfart. Kanin nr 2 fanns hos kände domaren och uppfödaren KG Roos . Snurre Sprätt var en liten Beige dvärgkanin som jag fick ha 1989-1995. Snurre Sprätt vann stora framgångar på utställningar för kelkaniner.  Snurre fick sällskap i kaningården av ett antal kaniner under årens lopp.

Som om mitt fritidsintresse inte var nog så har jag dessutom utbildat mig till Djurvårdare vid Enskede Gårds Gymnasium. Utbildningen pågick HT 91-Vt 93. 1993/94 gick jag en påbyggnadsutbildning med inriktning mot viltvård. Det är en utbildning som jag är väldigt nöjd med. Efter denna utbildning gick jag 1994/95 en kurs i Natur och Miljövård vid Ölands Folkhögskola. Det var underbart att bo nästan ett helt år på min favorit ö. Jag har även sysslat med fågelskådning sedan jag var 12 år och Öland är den i särklass bästa platsen för ändamålet.  Innan jag började utbildningen på Öland hade jag sålt av de kaniner jag hade kvar. Endast Snurre fanns kvar hemma hos mina föräldrar. I mars 1995 gick Landsutställningen av stapeln. I Kalmar av alla platser. Självklart gjorde jag ett besök . Det var där jag för första gången stiftade bekantskap med rasen Holländsk Kanin. Vilka vackra och nyfikna kaniner! I en av utställningsburarna satt en helt bedårande unghona i färgen svart. Det måste ha varit någon mening med det hela för hon var till salu.

Det bar sig inte bättre än att Mathilda fick flytta med mig till den hyrda stugan på Öland. På nätterna bodde hon i en transportbur. Resten av dygnet fick hon ströva fritt i köket. 1995 gick jag med i Kaninavelsföreningen och Mathilda blev grunden för min uppfödning av Holländska kaniner. Mathilda finns inte kvar men många av de kaniner jag har idag har släktskap med henne.

Jag har sedan Herman 1986 provat dvärg vädur, angora, fransk vädur, dvärg vädur fuchs, tysk jättescheck, hermelin, lilla chinchilla och beige. Men det är Holländaren jag verkligen fallit för och just nu finns endast denna ras i kaningården men även två hoppkaniner. Jag är aktiv inom Stockholms Kaninhoppare sedan 1997. Det var just en holländsk kanin som var min stora stjärna under några år. För tillfället tävlar jag bara någon gång ibland då inte hopptävlingen krockar med en utställning.

I oktober 2006 blev jag färdig med utbildningen till prisdomare inom kaninavelsföreningen. Så nu är jag en av Sveriges prisdomare.

Välkommen till Min Hemsida som till större delen handlar om rasen Holländsk kanin!