Av namnet att döma kan man tro att rasen uppkommit i Holland. Det var i England som rasen förädlades i mitten på 1800 talet. Födelseåret för rasen beräknas till 1880 då den första standardbeskrivningen gjordes. Holländarteckningen sägs vara den äldsta teckningen på kaniner. Detta framgår av målningar från 1500-talet. Kaniner med teckningen har varit kända sedan flera hundra år tillbaka. I den nederländska provinsen Brabant, som ligger i Belgien fanns en belgisk lantkanin som gick under namnet Brabacon. Den hade något som kan liknas vid holländarteckning. Men på denna var inte de vita partierna lika utbredda. Tidigare skulle inte heller holländarteckningen innehålla så mycket vitt som den gör idag. England exporterade den nya rasen till flera andra länder. I Tyskland ställdes det första djuren ut 1890. Schweiz fick dem 1895. Till norden kom rasen i början av 1900-talet och det var Danmark som fick ta åt sig äran för detta. Det dröjde så inte länge för än den kom till Sverige. 1995 fanns rasen med som nr 10 bland de mest utställda raserna. Rasen holländsk kanin tillhör de små kaninraserna och är mycket behändig att ha och göra med. Väldigt lugn i temperamentet. En stor fördel eftersom det föds en del feltecknade. Vill man kan man spara en del av dessa då de flesta (som jag sålt) blivit uppskattade inslag som kelkaniner hos familjer. Holländaren är över lag inga ”gräviga” kaniner och det är tämligen lätt att hålla burarna rena. Dock upptäckte jag att de svarta var mycket mer benägna till att rumstera runt i burarna.

 

Det är en sund ras och för mina har livslängden visat sig vara lång. Min äldste hane blev 10 ½ år och han blev under sin livstid svensk Champion 7x95.  Den sista fick han  vid  8 års ålder. Denna tävlade även framgångsrikt i kaninhoppning och fick certifikat i Elitklasser. Han fick även många utställningsmässigt fina avkommor.

 

”Preben” min hittills äldste och mest framgångsrika holländare.

 

Honorna är mycket goda mödrar och tar väl hand om sina ungar. Oftast klarar de samtliga ungar som föds, vilket kan vara många. 1998 hade jag en hona som fick 10 st och klarade alla. Själv har jag med framgång ställt ut hona med kull vid ett flertal tillfällen. Bland annat i Alingsås 2001 då min japantecknade danskimport uppnådde 96 poäng. Just detta med att se till att hålla en hel kull i god kondition samtidigt som även honan är i fin form ser jag som utmaning.

 

”Märta” med kull 95,5p i Alingsås 2004

 

Mina honor har även villigt ställt upp som fostermödrar till ungar av samma ras men även dvärgvädur och belgisk jätte.

Även här är det Märta som ställt upp som fostermor till två vita rödögda

Belgisk jätteungar i maj 2006.

 

Som om det inte var tillräckligt svårt med holländarteckningen så har jag även gett mig in på att föda upp holländska kaniner i färgen japantecknad gul-svart. Tur är väl det att japanteckningen även i utställningssynpunkt kommer i andra hand. Det är ju holländarteckningen som gör den holländska kaninen. Det kan låta konstigt men jag tycker att det varit lättare att få fram bra holländartecknade med japanteckning än de svarta jag haft. På en svart blir det av min erfarenhet fler som är feltecknade i holländarteckningen.

På en svart syns också alla utstickande svarta delar mycket bättre, även de vita håren som oftast har en tendens att finnas i öronkanterna.

 

5 veckors unge med mycket bra japanteckning

 

Ger bra tecknade djur bra tecknade avkommor?

 

Jag har under mina år som uppfödare av rasen lärt mig att man inte bara ska se till poängen kaninen får på utställningarna. En feltecknad hona kan t.ex. ge mycket fina avkommor med en bra tecknad hane. Även så kan två mindre bra  (poängmässigt) djur ge bra tecknade avkommor. Självklart ger även två högt bedömda djur bra avkommor i vissa fall.. Kombinationen av avelsdjur måste helt enkelt stämma. Det knepiga är att samma avelspar kan ge olika bra utdelning i olika kullar. Dock har jag t.ex. en mycket bra hona som gett  mestadels bra tecknade oavsett vilken hane jag använt. Våren 2006 fick jag hem en ny hane från Danmark. Han var registrerad på 95p. Han hade inte gett så bra utdelning i avkommor hos sin uppfödare. Jörgen (uppfödaren) tyckte att jag skulle prova med mina honor. I en kull med 7 ungar blev t.ex. bara 2 st bra tecknade - men de blev jättebra.2005 fick jag hem en annan hane som då var registrerad på 94p men gett jätte bra avkommor hos uppfödaren. Även hos mig har resultaten blivit jätte bra. Denna hane är nu svensk Champion.

1999 fick en svart feltecknad hona 7 st ungar med en japantecknad hane reg 92p. Där blev hela 5 ungar bra tecknade.

Det gäller ju att ha burplatser till att spara även feltecknade för att prova sig fram till olika kombinationer och vilka som  överlag ger det bästa resultatet. Har man kaninerna i en villaträdgård finns inga sådana möjligheter.

Ja  med denna ras får man alltid nya erfarenheter, vilket gör att det är så roligt att jobba med den.

 

I denna kull blev endast en unge feltecknad